Ansvarslinjen

Högern har länge talat sig varma om att man inte kan ge behövande “bidrag” (d.v.s. de system för social trygghet vi har i landet) utan motprestation. Sjuka ska ständigt kollas över axeln, arbetslösa ska ständigt skickas runt av arbetsförmedlingen och långtidsarbetslösa ska slavarbeta på vuxendagis.

Och på ett sätt håller jag med. När regeringen systematiskt spenderar stora delar av budgeten på bidrag är det viktigt att man följer upp och ser till att beslutet lösar sig. Ett av sätten att göra detta är att kräva en motprestation.

Men låt oss inte fastna i de sociala trygghetssystemen, där vi inte har så mycket pengar att spara in. Låt oss istället titta på statens riktiga bidrag, på de stora budgetposterna, bidragen till företagen.

Från den kapitalismkritiska kanten av politiken lanseras: ansvarslinjen. Den som får bidrag ska också beläggas med ansvar. Jag tänker mig att vi kan börja villkora bidrag som jobbskatteavdraget, sänkta arbetsgivaravgifter, statslevererad arbetskraft och sänkt moms på serverad mat. Vi kanske kan ställa högre fackliga krav, förkortad arbetstid med bibehållen lön, bättre representation av minoriteter, strängare miljölagstiftningskrav och andra villkor.

Jag hoppas att vi också kan tillsätta en myndighet som med stor noggrannhet och mycket befogenheter kan se till att systemet efterföljs.

Dömda för fildelning utan rättegång

Vi har hittat ett antal fildelningsfall, fyra stycken, där åklagaren har delat ut strafföreläggande istället för att hålla en rättegång.

En 16 årig kille i Trollhättan dömdes år 2009 för att ha fildelat två stycken(!) låtar. Han fick 50 dagsböter. Man blir nyfiken över hur många strafföreläggande som har delats ut i smyg? Även intressant att veta varför man har slutat dela ut strafföreläggande?

En 50 årig man hade fildelat 30 000 låtar och fick 80 dagsböter år 2009. I år när man har börjat processa i domstol har personer som fildelat lika mycket fått ett hårdare straff. Villkorligt fängelse och dagsböter har de fått.

En 18 årig kvinna i Malmö dömdes år 2008 för att ha fildelat fem stycken, 80 dagsböter i påföljd blev det.

Värt att berätta är att en åklagare inte kan dela ut mer än dagsböter i strafföreläggande.

På ungpirat.se/fildelningsfall kan man läsa listan.

Skippa maktkampen!

Jag vill inte gå med på att relationer ska vara en maktkamp där den som vill minst har övertaget. Ett sådant sätt att se på relationer motiverar folk att akta sig för att visa att de bryr sig om varandra. Ingen vill hamna i underläge och alla räds att bli den som i relationen uppfattas som mest engagerad, mer kär, den som vill lägga mer tid på att ses eller vad det nu kan vara. Jag upplever att det här sättet att se på relationer är ganska utbrett. Det kan antingen leda till en simultan flykt från närhet, eller att någon panikaktigt håller fast vid den andra och försöker locka fram känslor genom hot, eller manipulation. Skittrist!

Det händer att jag själv känner en rädsla att förlora vissa personer i min närhet om jag inte kan lita på att de har ett mer eller mindre desperat behov av mig. Jag kan lockas att leta trygghet genom att backa bort och hoppas att den andra blir rädd att förlora mig och därför börjar dra i mig på något sätt. Detta är dock inget jag vill agera på och jag vet att de relationer jag mår bäst i, eller de perioder i relationer jag trivs bäst under är när de känns trygga. När det kan gå flera veckor, eller månader av icke-kontakt utan att relationen känns hotad.

Jag vill inte delta i skapandet av relationer där kittet är rädsla att förlora.

Dock ser jag att det är vanligt att både jag och andra lägger mest tid och engagemang på relationer som inte är trygga, att den här ”rädslan att förlora” ibland kan locka fram ett fokus på att hitta en lösning/ställa allting tillrätta som tar bort fokus från de relationer som ”bara fungerar”. Jag menar inte att det är fel att engagera sig för att hitta lösningar när det uppstår problem i relationer, tvärtom. De lösningarna bör dock sträva mot att hitta trygghet och stabilitet och inte mot att skapa mer drama för att skapa den här desperationen hos andra.

Jag har som mål att engagera mig positivt i andra och inte manipulera mig till ”kärlek”.

Vad skapar trygghet? Jag ska fundera kring de relationer jag har där jag känner mig helt lugn med tid som förflyter och fundera på vad det är som fungerar där (Det har bland annat hänt att folk som är helt trygga glider ut i periferin och att vi ses mycket mer sällan än vad som är nödvändigt – det vill jag ändra på och har redan börjat hitta sätt för det).